På 1000-talet upprättas gränsen mellan Skåneland och Sverige.
I sjöslaget vid Svolder (Hven eller Saltholm) besegrar Svend Tveskæg tillsammans med svenske kungen Olof Skötkonung, norske kungen Olav Tryggvasson.
Gränsen mellan Sverige och Skåneland/Danmark upprättas. Sex gränsstenar placeras mellan Halland och Västergötland, mellan Skåne och Småland, och mellan Blekinge och Småland. Några av dessa gränsstenar finns kvar än idag.
Kung Svend Tveskæg erövrar England.
Svend Tveskæg dör och efterträds av sonen Harald II.
Knud den Store, Svend Tveskægs nästäldste son, blir kung över England.
Harald II dör. Knud den Store som efterträder honom vill göra Lund till centrum i riket och låter bl a inrätta ett myntverk i staden.
Svenska och norska kungarna Anund Jakob och Olav Haraldsson ("Olav den Helige") gaddar sig samman mot Knud den Store, men besegras i slaget i Helgeå vid nuvarande Åhus, av Knuds flotta.
Knud den Store blir kung över Norge.
Knud den Store dör i England och efterträds av sonen Hardeknud.
Hardeknud dör plötsligt när han besöker ett bröllop i London, och med honom upphör det danska väldet i England.
Magnus den Gode av Norge tar makten i Danmark, men skåneländarna vägrar acceptera honom som kung i Skåneland.
Skåningen Svend Estridsen, systerson till Knud den Store, blir kung i Danmark.
Nordens enda medeltida kungaborg och Nordens första stenkyrka byggs i Dalby. Samma år tillsätter kung Svend två biskopar i Skåneland som indelas i två stift - Lund och Dalby.
De båda stiften slås ihop och den förste biskopen över hela östansundska Danmark blir Egino av Dalby.
En tysk lärd, magister Adam av Bremen, beskriver Skåneland som Danmarks rikaste, skönaste och viktigaste landsdel, med den talrikaste befolkningen och som rikets kulturcentrum med 300 kyrkor, dubbelt så många som på Sjælland och tre gånger så många som på Fyn.
Kung Svend Estridsen dör och lämnar 14 söner efter sig, varav de fem äldsta kommer bli danska kungar. Den förste blir Harald Hein.
Knud, som efter sin död får tillnamnet "den Hellige", väljs till kung över Skåneland, men han överlämnar sin skåneländska kungakrona till brodern Harald Hein. När denne dör i Dalby (där han också gravsätts) fyra år senare, blir dock Knud kung över hela Danmark.
Knud den Helliges död. Knud lade grunden till domkyrkan i Lund år 1085.
Jylländarna gör uppror mot kung Knud efter att denne påtvingat danska folket en skatt, kallad "nefgjald", och kungen flyr till Fyn där emellertid han och 17 av hans hirdmän huggs ned inne i Sankt Albani kyrka i Odense. Knud efterträds på tronen av brodern Oluf, som får tillnamnet Hunger pga de dåliga skördeåren under hans regeringstid.
Oluf Hunger dör och efterträds av brodern Erik, med tillnamnet Ejegod.
[Tillbaka till tiden bortom 1000]
KÄLLOR:
Uno Röndahl "Skåneland utan förskoning", "Skåneland II - på jakt efter historien"
Folke Hellberg "Skånes Historia"
Hans Wåhlin "Boken om Skåne"
Jonny Ambrius "Skånes Historia i Årtal"
Stiftelsen Skånsk Framtid "333 årsboken"
Skånska Akademien "Skånska galningar"
K Arne Blom & Jan Moen "Snapphaneboken"
Kjeld B Nilsson "Skåne - Vort glemte land"
Sällskapet Skånsk Samling "Säasä 1996"