Statyn över Lunds ärkebiskop Absalon, Københavns grundläggare, på Højbro Plads i den danska huvudstaden. Absalon var inte speciellt omtyckt i Skåneland, där han 1180-82 på ett mycket brutalt sätt kväste skåneländarnas ideliga resningar mot hans hårda styre.
Vi får det första nordiska ärkebiskopsdömet i Lund. Förste ärkebiskopen i Lund blir Asser. Under en tid härskar ärkebiskopssätet i Lund över ett område som sträcker sig från norra Tyskland till Nordkalotten. Den lundensiske ärkebiskopen kommer under de följande 400 åren att inta en särställning bland Nordens kyrkofurstar även efter att Norge 1153 och Sverige 1164 fått sina egna ärkebiskopar. Eftersom kyrkan vid denna tid har mycket stor makt, kommer Lund och Skåne vara hela Nordeuropas andliga och kulturella centrum under dessa århundraden. Det är också i denna mäktiga kyrka som Skånelands rödgula korsflagga har sina rötter. Ärkebiskoparna i Lund förde denna symbol, som sedan under 1800-talet nylanserades som en modern hembygdssymbol för Skåneland.
Under en pilgrimsresa till Jerusalem dör kung Erik på Cypern. I stället väljs Svend Estridsens yngste son Niels till kung över Danmark.
Norske kungen Sigurd Jorsalafarare härjar kusterna i östra Skåne och bränner bl a staden Tumathorp (Östra Tommarp).
Danmarks kung Niels och hans son Magnus mördar fd kungen Erik Ejegods son Knud Lavard i Haraldsted Skov, eftersom man tror att denne i framtiden annars skulle komma att bli en farlig medtävlare för Magnus om den danska kungakronan. Efter detta utbryter emellertid ett inbördeskrig i Danmark, mellan Niels, Magnus och de flesta danska biskoparna på ena sidan, mot Knud Lavards halvbror Erik Emune, den mäktiga Hvidesläkten och skåneländarna på den andra.
Inbördeskriget kulminerar i slaget vid Fotevik (Fodevig) nära Skanör i sydvästra Skåne. Här stupar kung Niels son Magnus tillsammans med fem biskopar, 60 präster, ledungsflottans befälhavare och många stormän. Erik Emune står som segrare och denne hyllas som Danmarks kung på Sankt Libers hög vid Lund. Han sätter sig i Lund och gör staden till Danmarks huvudstad.
På hemväg från ett misslyckat erövringståg mot Norge mördas Erik Emune på ett ting i Ribe av en storman vid namn Sorte Plov. Erik Emunes brorson Erik Lam väljs ny kung i Danmark.
Oluf Haraldsen Kesja väljs till kung över Skåneland, och regerar ett självständigt Skåneland från Lund.
Genom två slag vid Glumstorp utanför Lund och vid Tjuteån (utanför nuvarande Landskrona) förlorar Oluf kampen om den skåneländska kungakronan mot Erik Lam, som valts till kung i Jylland och på Sjælland.
Erik Lam abdikerar, och Svend Grathe väljs till ny kung i Skåneland och i Sjælland, medan jylländarna väljer Knud Magnusen till sin kung. Danmark är således delat i två kungadömen.
Efter tioåriga stridigheter om makten över hela riket delas Danmark. Valdemar den Store får Jylland, Svend Grathe får Skåneland och Knud Magnusen Sjælland. Efter att Knud mördats och Svend Grathe stupat i kampen om tronen på Grathe hede i Jylland, blir Valdemar den Store dock snart ensam kung över Danmark. Han tar också med sig sin fosterbror Absalon till maktens tinnar. Absalon utnämns 1158 till biskop i Roskilde och 1177 blir han ärkebiskop i Lund.
Absalon grundlägger København.
Kung Valdemar har lyckats samla Danmark till kamp mot de vendiska sjörövare som under många år hemsökt det splittrade och försvagade landets kuster (därav har han fått tillnamnet den Store), och kriget mot venderna når nu sin höjdpunkt när Valdemar och Absalon erövrar borgen Arkona på Rügen. Arkona är inte bara rügenbornas huvudort, utan även deras gud Svantevits helgedom med dess fyrahövdade gudabild. Venderna på Rügen tvingas lämna sin hedendom och hylla kung Valdemar. Svantevits staty förstörs.
Missnöjda med Absalons järnhårda styre i Skåneland, reser sig den skåneländska allmogen, vilket leder till det första folkkriget i Norden, mellan folket och kung Valdemar med Absalon. Vid Dösjöbro (då Dysiebro) står det avgörande slaget, som slutar med kunglig seger. Ca 1 000 skåneländska bönder stupar i detta slag.
Kung Valdemar dör och efterträds av Knud IV. Den skåneländska allmogen vägrar acceptera honom som kung i Skåneland och hyllar Harald Olufsen på Sankt Libers hög som kung över Skåneland. I ett slag vid Lomma å (Höje å) mot de skåneländska stormännens och ärkebiskopens här, stupar den nyvalde kungen tillsammans med omkring 3 000 bönder.
Absalon krossar utanför Rügens kust den sista återstoden av vendernas sjömakt. Efter det kallar sig kungen av Danmark även för vendernas kung.
Genom sillfisket och sillmarknaden blir Skanörhalvön Nordeuropas handelscentrum, som vid varje marknadstillfälle besöks av upp emot 80 000 personer.
[Tillbaka till 1000-talets tidslinje]
KÄLLOR:
Uno Röndahl "Skåneland utan förskoning", "Skåneland II - på jakt efter historien"
Folke Hellberg "Skånes Historia"
Hans Wåhlin "Boken om Skåne"
Jonny Ambrius "Skånes Historia i Årtal"
Stiftelsen Skånsk Framtid "333 årsboken"
Skånska Akademien "Skånska galningar"
K Arne Blom & Jan Moen "Snapphaneboken"
Kjeld B Nilsson "Skåne - Vort glemte land"
Sällskapet Skånsk Samling "Säasä 1996"