Marsk Stig Andersen och greve Jacob av Halland i förgrunden, lämnar den brinnande ladan i Finderup efter mordet på Erik Klipping 1286. Marsk Stig slog sig ned på ön Hjelm, medan greve Jacob byggde Varbergs fästning varifrån han förde krig mot sitt eget fädernesland.
Absalon dör och släktingen Anders Sunesen utses till ny ärkebiskop i Lund.
Knud IV dör och Valdemar I:s son Valdemar II, med tillnamnet Sejr blir ny kung. Valdemar kröns i Lunds domkyrka av Anders Sunesen.
Den normgivande editionen av Skånske Lov - Skånelagen som gäller i hela Skåneland, nedtecknas. Den inledes med orden "Haui that Skanunga ærliki mæn, toco vitar uræt aldrigh æn", som kan försvenskas till "Så var det bland ärliga skåneländska män, de togo mot orätt aldrig än". Dessa ord i Skånelagen, om att skåneländarna inte tåler någon orätt i sitt land, uppfattas av många idag som det skåneländska folkets egentliga valspråk.
Estniska sjörövare härjar Blekinge.
Kung Valdemar Sejr och ärkebiskop Anders Sunesen drar på korståg till Estland. Ösel och Dagö erövras under detta korståg.
Nytt korståg mot Estland. Under det s k Volmerslaget vid Lyndanisse i Estland ser, enligt sägnen, Lunds ärkebiskop Anders Sunesen Dannebrogen dala ned från himlen, som ett tecken från Gud. Dannebrogen har sedan dess varit Danmarks nationalsymbol.
Estland hamnar efter Volmerslaget under danske kungen Valdemar Sejrs krona. Namnet på den estniska huvudstaden Tallinn härrör för övrigt från den danska tiden i Estland; det betyder nämligen "den danska staden".
Kung Valdemar tillfångatags svekfullt på Lyø av greve Henrik av Schwerin tillsammans med sina söner och förs till fångenskap i Schwerin. En svårt sjuk Anders Sunesen drar sig tillbaka från sitt biskopsämbete och tillbringar sina sista levnadsår på borgen Ivöhus på Ivön.
Kung Valdemar friges mot en betungande lösen.
Valdemar drar med sin här söderut över Ejderen för hämnd, men besegras vid Bornhøved, och de nordtyska furstarna sätter punkt för Valdemars drömmar om danskt herradöme i Nordtyskland.
Valdemars äldste son Erik, som senare får tillnamnet Plovpenning (pga sin plogskatt), kröns i Lunds domkyrka till medkung.
Kung Valdemar Sejr dör. Det sägs att han strax före sin död på ålderns höst blivit alltmer deprimerad och sänt bud till en gammal vis man på Kullaberg som gav honom spådomen om hans söners split och olycka.
"Din Herre og Konning tænkte på,
hvorlunde det skulde hans Sønner gå,
når han var gangen af Live.
Men sig ham for sandingen så,
at Ørlog og Tvedragt skulde de få,
dog skulde de alle Konger blive."
Valdemar Sejrs tre söner Erik, Abel och Christoffer, som i tur och ordning kommer bli hans efterträdare på tronen blir inledningen till det danska rikets stegvisa förfall. Orsaken till brödrastriden kan sökas i Valdemar Sejrs uppdelning av riket i hertigdömen till sina söner. Medan den äldste sonen Erik blir kung (han måste dock väljas av folket) får Abel Sønderjylland, Christoffer blir hertig över Lolland-Falster, Knud får Blekinge och sonsonen Niels Nørrehalland.
Svartbrödraklostret i Åhus blir Nordens första högskola.
Eriks plogskatt leder till allmänt bondeuppror i Skåne, och kungen fördrivs från Skåne. Pga upproret blir Skåneland den enda del av Danmark där man slipper betala plogskatten.
Codex Runicus, en av de äldsta handskrifterna av Skånelagen, skrivs med runor, vilket är enastående för nordiska lagtexter. Den är också märklig därför att den innehåller Nordens äldsta kända folkvisa och noter, som blivit Danmarks Radios klassiska och välkända paussignal. Folkvisan börjar: "Drømte mik en drøm i nat Um silki ok ærlik pæl."
Brödrastriden fortsätter i fullt inbördeskrig, där kung Erik får övertaget och besätter Abels residensstad Slesvig. En försoning ingås mellan Abel och Erik, men vid den efterföljande festen tags Erik tillfånga av Abels män och blir halshuggen. Hans lik kastas i sjön Slien. Abel efterträder honom på tronen och kröns till kung av Danmark i Lunds domkyrka.
Abel stupar i ett krigståg mot friserna och efterträds av brodern Christoffer, som kröns i Lunds domkyrka.
Efter många års meningskiljaktigheter mellan kung Christoffer och ärkebiskop Jakob Erlandsen i Lund som menar att kyrkans rätt står över kungamakten, fängslas ärkebiskopen på sin gård Gislebjerg vid nuvarande Landskrona. Iklädd narrhuva, försedd med ett flertal rävsvansar, får Jakob Erlandsen rida som fånge till Hagenskovs gård på Fyn där han sätts i förvar. Trots att man beslutat i ett kyrkomöte 1256 att interdikt skulle drabba landet om någon biskop skadades eller förolämpades, vågar endast biskopen i Roskilde, Peder Bang, att sätta sig upp mot kungen och stänga alla kyrkor i Skåne och bannlysa alla som deltagit i fängslandet av Jakob Erlandsen.
Kung Christoffer dör sedan plötsligt under ett besök i Ribe, och ryktet går snart att Christoffer blivit förgiftad av en av ärkebiskopens hantlangare, abboten Arnfast av Ryd, men saken har aldrig helt kunnat utredas. Ny kung i Danmark blir Erik med tillnamnet Klipping. I och med kung Christoffers död friges ärkebiskop Jakob Erlandsen.
Rügens furste Jaromar (Jarmer) härjar västra Skåne, tills han blir knivstucken till döds av en arg bondkvinna, när han plundrar en by,.
Pga stridigheter med nye kungen Erik Klipping tvingas ärkebiskopen Jakob Erlandsen fly till utlandet, och riksföreståndaren hertig Albrecht av Braunschweig lägger för kronans räkning beslag på domkapitlets gods, bl a Helsingborg och Åhus slott.
Skåningarna som står på ärkebiskopens sida gör uppror och återerövrar Helsingborg och skövlar borgen vid Åhus.
Påven lyser interdikt över Danmark pga att Jakob Erlandsen jagats ut ur landet.
Förlikning ingås mellan kungamakten och Jakob Erlandsen.
På väg hem till Lund från exilen, dör Jakob Erlandsen på Rügen. Senare undersökningar visar att han mördats. Kanske på order av kungen? Efter Erlandsens död sluter kyrkan och kronan fred, och påven upphäver interdiktet.
Svenske kungen Magnus Ladulås bränner, härjar och plundrar i Halland och norra Skåne, men slås till slut tillbaka av skånsk-danska trupper vid Rynebro, utanför nuvarande Ängelholm. Det ömsesidiga förhärjandet av gränsområdena mellan Skåneland och Sverige börjar sätta fart rejält under senare delen av 1200-talet. Mellan 1200-talet och 1600-talet drabbas Skåneland av 24 krig, vilket gör landet till ett av de mest krigsintensiva områdena i hela Europa. Varje svensk regent under dessa 400 år, för krig i Skåneland med mordbrand, plundring och våldsdåd som följd.
Fred sluts mellan Danmark och Sverige i Laholm.
Kung Erik Klipping mördas i en lada i Finderup på Jylland. Man finner senare på hans kropp inte mindre än 56 sår efter svärdstick. Sonen Erik med tillnamnet Menved, efterträder honom på tronen.
Vid ett danehof (möte mellan kungen och de främsta inom adel och kyrka) anklagas nio ledande män inom stormännens parti för mordet på Erik Klipping, däribland marsken Stig Andersen och greve Jacob av Halland. Samtliga förklaras fredlösa, och de tar sin tillflykt i Norge, där den norske kungen Erik Prästhatare ger de fredlösa Kongahälla vid Bohus som fristad. I gränslandet kring Götaälvens mynning skapar de fredlösa, understödda av norrmännen, en ny liten "stat", varifrån de för krig mot sitt eget land. Greve Jacob bygger Varbergs fästning som blir hörnstenen i de fredlösas kamp mot kungamakten.
Norske kungen Erik Prästhatare och de fredlösa bränner Skanör under ett plundringståg.
Jens Grand blir ny ärkebiskop i Lund, vilken omedelbart hamnar i stridigheter med kungen. Liksom företrädaren Jakob Erlandsen hävdar han kyrkans överhöghet mot kungamakten.
Stridigheterna mellan kungamakten och ärkebiskopen kulminerar sedan Jens Grand anklagats för samröre med de fredlösa i Kongahälla. Kung Erik Menved låter på ett ytterst brutalt sätt fängsla ärkebiskopen och spärrar in honom på Sønderborgs slott. Jens Grand lyckas dock fly ur fångenskapen och tar sig till Rom varifrån han kräver ett skadestånd på 49 000 mark silver.
Då kung Erik vägrat betala skadeståndet till Jens Grand, lyser påven Danmark i interdikt.
KÄLLOR:
Uno Röndahl "Skåneland utan förskoning", "Skåneland II - på jakt efter historien"
Folke Hellberg "Skånes Historia"
Hans Wåhlin "Boken om Skåne"
Jonny Ambrius "Skånes Historia i Årtal"
Stiftelsen Skånsk Framtid "333 årsboken"
Skånska Akademien "Skånska galningar"
K Arne Blom & Jan Moen "Snapphaneboken"
Kjeld B Nilsson "Skåne - Vort glemte land"
Sällskapet Skånsk Samling "Säasä 1996"