Kung Albrekt av Sverige överräcker den svenska kronan till Margrete efter att han lidit nederlag mot hennes dansk-norsk-svenska här vid Falköping 1389.
På diplomatisk väg lyckas kung Erik förmå påven att förflytta Jens Grand från Danmark. Interdiktet över Danmark hävs.
Svenske kungen Birger Magnussons bröder, hertigarna Erik och Valdemar, faller in med svenska trupper över Örkelljunga och härjar i norra Skåne. Särskilt nordvästra delarna skall ha blivit hårt ansatta.
Efter att öppen strid utbrutit mellan kung Erik och och de nordtyska furstarna, härjar de nordtyska städernas flotta Skånes västra kustområden, främst Skanör och Falsterbo, som är centrum för Skånemarknaden.
Fredsmöte hålls i Helsingborg. Ökade skatte- och ledungsbördor har lett till allmänt missnöje, och ett uppror mot kung Erik utbryter på Jylland. Konfiskationer av kyrkliga medel har också lett till öppen kamp mellan kungen och ärkebiskopen Esger Juel i Lund, som nu ställer sig på de jylländska upprorsmännens sida.
Kungens bror Christoffer ställer sig på Esger Juels sida i konflikten.
I en blodig drabbning vid Mjölkalånga väster om Finjasjön besegras en dansk-tysk kungatrogen här av en dansk-svensk biskopstrogen här.
Efter att danske kungen Erik Menved förlorat slaget vid Mjölkalånga i Göinge, är det fritt fram för svenskarna. De bränner och plundrar i åtta skånska härader. Helsingborg belägras och Falsterbo intags av svenskarna. Malmö, Skanör och Lund tvingas köpa sig fria mot stora penningsummor.
Oenighet uppstår mellan svenskarna på ena sidan och ärkebiskop Esger Juel och hertig Christoffer på den andra och svenskarna drar sig då tillbaka till Sverige, rikt lastade med plundringsgods. Esger Juel och Christoffer som nu lämnats i sticket, tvingas gå i landsflykt, och och återvänder först efter kung Eriks död påföljande år.
Christoffer efterträder Erik Menved på Danmarks tron efter dennes död.
Efter att kungarna Erik Menved och Christoffer II på grund av svåra ekonomiska problem pantsatt hela riket till holsteinska grevar, väljs ingen ny kung i Danmark efter Christoffers död - danska riket har upphört att existera. Men i Skåneland reser sig befolkningen mot tyskarnas hårda regemente, bl a huggs 300 holsteinare ned i Lunds domkyrka; och söker beskydd hos Sverige-Finlands och Norges kung, Magnus Eriksson Smek (tillnamnet Smek fick denne eftersom han lär ha varit homosexuell). Magnus Smek inlöser det skåneländska pantbrevet, och från och med nu är Skåneland i union med Sverige. Helt följdriktigt ändrar också Magnus Smek sin titel till "Rex Sveciae, Norvegiae et terrae Scaniae" = kung av Sverige, Norge och Skåneland.
Valdemar Atterdag insätts som kung i Danmark efter avtal med de holsteinska panthavarna. Inom loppet av ett par decennier kommer han lyckas att rekonstruera riket, genom ett invecklat mönster av krig, fredsavtal, panter hit och dit, intriger och överraskande kupper.
Magnus Smek, vars maktställning börjat svikta, manövreras ut av sin son prins Erik i maskopi med svenska stormän, holsteinare och tyskar. Skåneland invaderas av holsteinarnas och tyskarnas trupper. Erik skriver sig nu som "Herre över Skånelandena".
Fiendeskapen mellan Magnus och prins Erik utvecklar sig till en allians mellan Magnus och Valdemar Atterdag. Enligt överenskommelsen skall Valdemar återerövra Skåneland åt Magnus och som tack för hjälpen skall Valdemar själv erhålla Skånelands nyckel - Helsingborg. Valdemar skickar en här över Öresund och i Magnus namn faller hela Skåneland i Valdemars händer. Prins Erik tar emellertid snart tillbaka det han förlorat, men kort efter dör han och Magnus är återigen ensam herre över Skåneland.
Valdemar Atterdag återerövrar Skåneland som ett sista led i sin strävan att befria och samla det pantsatta riket.
Efter att Valdemar Atterdag kommit på kant med den mäktiga Östersjömakten Hansan, samlar denna ett förbund mot Danmark bestående av Sverige, Holstein och Mecklenburg. Danmark skall delas, och hela östansundska Danmark skall tillfalla Sverige. Hanseatiska flottan plundrar och raserar København och ockuperar den skånska öresundskusten, medan holsteinarna rycker in i Jylland och svenske kungen Albrekt av Mecklenburg i Skåneland. Befolkningen utsätts för skoningslös terror. Svenskarna skövlar och plundrar stora delar av nordvästra Skåne, då målet inledningsvis är Helsingborg, men snart utvecklas plundringståget över hela Skåneland. Svenskarna erövrar Falsterbo, Skanör, Ystad, Simrishamn, Lund, Malmö och Trelleborg, medan Helsingborg och Åhus lyckas hålla stånd mot belägrarna. Lundagård skövlas och flera kloster plundras. Under tiden sätter sig svenske kungen Albrekt på Falsterbo slott och titulerar sig "herre till Skåne".
Danmark tvingas till freden i Stralsund. Hansan vinner ökade handelsprivilegier i Danmark, samt medbestämmanderätt vid kungavalen. Som pant får man också på 15 år slotten i de erövrade städerna, två tredjedelar av städernas inkomster och kontroll över Skånes västkust. Svenskarna får nöja sig med det plundringsgods man kommit över under sitt krigståg i Skåneland.
Efter Valdemar Atterdags död väljs hans yngsta dotter Margrethe Valdemarsdatters blott femårige son Oluf, till ny kung i Danmark. Fyra år senare ärver han Norges krona, och det innebär också att Island, Färöarna och Grönland kommer under dansk överhöghet. Den unga modern Margrethe utses till förmyndare, och hon kommer därefter inte släppa makten under resten av sitt liv.
Svenske kungen Albrekt försöker på nytt tillskansa sig Skåneland, och åter tränger svenska trupper in i landet med mord, brand, plundring och våldtäkt på programmet. Det stannar dock vid ett försök, och Skåneland sluter, påinitiativ av Lunds ärkebiskop Mogens Nielsen, fred med Sverige påföljande år.
Ännu en gång försöker Albrekt av Sverige erövra Skåneland. Åter tvingas den skåneländska befolkningen stifta bekantskap med sina plågoandar, vilka erövrar hela Halland, och bryter sedan in i Skåne. Men Margrethe skeppar över trupper från Sjælland till Skåneland, vilka tvingar Albrekt att dra sig tillbaka till Sverige.
Blott sjutton år gammal, dör kung Oluf på Falsterbohus. Margrethe Valdemarsdatter lyckas emellertid att behålla makten och hyllas som "Danmarks fuldmægtig Frue og Husbonde" på Sankt Libers hög vid Lund. Följande år hyllas hon också som regent i Norge, och i Sverige av det svenska riksrådet, där stormännen blivit missnöjda med kungen Albrekt. Hon bär aldrig någonsin titeln drottning.
En dansk-svensk-norsk här besegrar Albrekt vid Falköping i Sverige. Albrekt och hans son Erik sätts i fängsligt förvar på Lindholmens borg i Skåne.
Vitaliebröderna, sjörövare understödda av den mecklenburgska adeln, vilka bekämpar Margrethes välde, plundrar Malmö och Helsingborg.
Den Nordiska Unionen förverkligas, då alla nordiska ärkebiskopar och delegerade stormän samlas på Lindholmen och undertecknar ett fredsavtal med Hansan och Mecklenburg. Hansestäderna tar över Stockholm av Albrekt under tre år för att därefter överlämna staden till Margrethe. Albrekt och hans son Erik friges.
Margrethes adoptivson Erik av Pommern kröns i Kalmar till kung över den Nordiska Unionen. Han får emellertid aldrig något större inflytande på riksstyrelsen förrän Margrethe dött 1412. Margrethe bosätter sig på Lindholmens borg i Skåne, varifrån hon regerar över Norden. Under denna period har således både unionsmakten och kyrkomakten sitt säte i Skåneland.
KÄLLOR:
Uno Röndahl "Skåneland utan förskoning", "Skåneland II - på jakt efter historien"
Folke Hellberg "Skånes Historia"
Hans Wåhlin "Boken om Skåne"
Jonny Ambrius "Skånes Historia i Årtal"
Stiftelsen Skånsk Framtid "333 årsboken"
Skånska Akademien "Skånska galningar"
K Arne Blom & Jan Moen "Snapphaneboken"
Kjeld B Nilsson "Skåne - Vort glemte land"
Sällskapet Skånsk Samling "Säasä 1996"