Efter slaget vid Helsingborg 1710 lät Sverige göra propagandabilder, med texten "Du skall icke begära din nästas hus", och som visar ett gudomligt svärd, som hugger av den väpnade danska armen, som vill ta sig in i Skåne med en nyckel.
Efter slaget vid Helsingborg 1710 lät Sverige göra propagandabilder, med texten "Du skall icke begära din nästas hus", och som visar ett gudomligt svärd, som hugger av den väpnade danska armen, som vill ta sig in i Skåne med en nyckel.
Detta århundrade domineras i Skåneland av sjukdomar, fattigdom och nöd. Mer än 22 000 unga skåneländare tvångsutskrivs till Karl XII:s krig på andra sidan Östersjön, av vilka den större delen aldrig får se sina fäders jord igen. Danske kungen Frederik IV gör ett sista tappert försök att återerövra det gamla östansundska Danmark, och lyckas inta nästan hela Skåne. Men efter slaget vid Helsingborg, där Magnus Stenbock segrar, glider Skåneland ur den danska gemenskapen för gott. Skånelands självbestämmanderätt förblir i orubbat bo, då fredstraktaten från Stockholm 1720 inte innehåller några bestämmelser om motsatsen, men redan 1719 har Sverige definitivt brutit självstyre-avtalen med Danmark för Skånelands del, genom upplösandet av det skånska generalguvernementet. Att man från dansk sida nu inte bryr sig om att fästa självstyrebestämmelserna på pränt ännu en gång, beror sannolikt på att man nu har lång erfarenhet av hur svenskarna handskats med autonomibestämmelserna och hur de bara kringgått dem. Enligt beräkningar skall Skånelands befolkning de första ca 60 åren under svenskt herradöme 1658-1720 ha minskat med 38% till följd av massavrättningar, tvångsutskrivningar, flykt till Danmark, hungersnöd och sjukdomar.
under året
Københavns befolkning består nu till 24%, dvs nästan en fjärdedel, av flyktingar från Skåneland.
24 juli
Efter att Danmark, Sachsen-Polen och Ryssland föregående år ingått ett anfallsförbund mot Sverige, landstiger Karl XII utan krigsförklaring, med en svensk här på omkr 15 000 man, i skydd av en engelsk och holländsk flotta, mellan Kraagerups herrgård och Tibberups by på Sjælland. Efter att danskarna besegrats i slaget vid Humlebæk, anfaller Karl XII København. Men han mister den engelsk-holländska flottans hjälp när Danmark sluter stillestånd med hertigen av Holstein-Gottorp, och Karl XII tvingas, till sin stora besvikelse, dra tillbaka sin styrka som står beredd att intaga København.
18 augusti
Danmark tvingas till freden i Traventhal, men inga landavträdelser görs.
och två år framåt
Karl XII:s krig på andra sidan Östersjön kostar Skånelands folk minst 15 000 i döda och saknade. Sedan 1665 har Sverige dessutom tvångsförflyttat mer än 35 000 unga skåneländare till Baltikum, vilka aldrig har fått återse sina fäders jord igen. Dessa har alltid i rullorna nationalitetsbeteckningen "Schone" eller "Schonenländer".
under hösten
Kronborgs kommendant skriver att den skåneländska invasionen över Öresund tilltagit från och att han under hösten 1709 observerat stora skaror av män, kvinnor och barn ta sig över Sundet nattetid.
2 november
Efter att Karl XII förlorat halva sin här vid Poltava, ser danske kungen Frederik IV sin chans och landstiger med en dansk här på omkring 15 000 man vid Råå. "Nu eller aldrig" står det målat på en del av de vagnar som hären styr ner på stranden efter att ha gjort sin landgång i Skåne. Åtskilliga soldater är skåneländare som under den hårda utskrivningstiden valt att rymma till Danmark. Den skånska allmogen är också mycket gynnsamt stämd mot danskarna, även om formerna nu är mer passiva än när danskarna landsteg i Skåne 1676 med sin krigsmakt. Uniformiteten, den svenskdominerade skånska adeln och alla inflyttade svenskar har helt naturligt satt sina spår. Eftersom den danska armén inte medfört några förråd måste den försörja sig i Skåne, och de skånska bönderna levererar villigt förnödenheter till det danska fältlägret, då danskarna far fram med mänskliga metoder mot skåningarna "och inte som rofdjur". Danske överbefälhavaren Christian D Reventlow har redan vid landstigningen vid hot om livsstraff förbjudit plundring av de skånska bönderna. Allt skall betalas i reda pengar. Själve svenske generalguvernören Magnus Stenbock noterar också de danska soldaternas hänsynsfulla uppträdande mot skåningarna att de "visa sig mycket hövliga, då de låta skämta och disputera med sig." Efter en tid tillåter dock inte de danska finanserna andra betalningsmedel än kvittenser på framtida skattebefrielse, och då avtar skåningarnas vilja att leverera förnödenheter till danskarna. Reventlow försöker uppmärksamma den danska regeringen på bristen på pengar, förnödenheter, material och även hästar till kavalleriet; men i København slår man dövörat till, vilket inte bara blir en av anledningarna till att disciplinen bland de danska soldaterna blir sämre, utan även den olyckliga utgången av fälttåget. Magnus Stenbock talar enträget till människorna i Skåne om att samfällt gå ut till landets försvar, men han talar för döva öron, och väljer då att snabbt dra sig tillbaka med sina få pålitliga styrkor. Svenskarnas reträtt innebär ständiga skövlingar och våldsamheter mot den skånska civilbefolkningen. Stenbock konstaterar maktlöst i ett brev till defensivkommissionen "jag kan aldrig tillfyllest beklaga med hvad désordres de (trupperna) framfara, oaktat jag hvar och en strängeligen förmanat och försett de gemene med penningar till deras dagliga uppehälle".
19 januari
Danskarna intar nästan hela Skåne, med undantag från Malmö och Landskrona där svenskarna lyckas hålla stånd, och den danska hären har nu i blixttempo lyckats nå ända fram till Karlshamn i Blekinge, där den svenska flottan ligger infrusen. De tvångsutskrivna skåningarna rymmer i hoptals från sina svenska kompanier och många låter sig istället värvas i den danska armén. De skåningar som finns kvar i den svenska armén låses in på fästningarna som "fästningsförstärkning" för att man där bättre skall kunna bevaka dem. Generalamiralen Hans Wachtmeister föreslår att de skånska soldaterna bör skickas över till Finland eller Livland och där avlösa svenska trupper vilka i sin tur kan skickas till Skåne.
28 januari
Efter att ha gått västerut igen går danska armén i kvarter i Kristianstad. Med sig har man bl a 347 blekingska båtsmän vilka önskar gå i tjänst på danska flottan.
1 februari
Magnus Stenbock bryter in i Skåne efter att ha rekonstruerat sin armé i Sverige. Hans armé räknar nu omkring 16 000 man, däribland också ett skånskt regemente "Skånska tre- och femmänningsregementet" - som dock nästan enbart består av inflyttade svenska skåningar. Den danska armén som nu dragit sig tillbaka till Helsingborg uppgår endast till 13 100 man och kavalleriet är starkt underlägset det svenska.
28 februari
I trakterna kring Ringstorp alldeles utanför Helsingborg står det slag som blir avgörande för krigets utfall och Skånes framtid. Efter fyra timmars strid står Stenbock som segerherre på valplatsen, och kring honom ligger mer än 8 000 döda eller sårade soldater, av vilka omkring 5 000 tillhör den danska armén. I anledning av segern vid Helsingborg låter den svenska ockupationsmakten i propagandasyfte prägla "segermedaljonger" av silver. En av dem är allegorien "Ryktet" i kvinnoskepnad som blåser i basun, medan hon i handen bär ett banér med inskriften "SCANIA LIBERATIA" = "Skåneland befriat". En annan föreställer en Stenbock (Magnus Stenbock) som tvingar elefanten (dansken) att ge vika. De latinska inskrifterna lyder: "Deo vindice" - "Quis credere sic monstra pellere regno" = "Vem skulle ha trott, att man på det viset skulle driva odjuret/monstret (= dansken) ur riket.".
5 mars
De sista danska soldaterna lämnar Helsingborg, och det danska kavalleriets hästar ligger slaktade i tusental på stadens gator. Den proviant man inte heller kunnat ta sig med tillbaka över Öresund, har man också spridit över gatorna, så staden är nu förvandlad till en stor stinkande soptipp.
10 juli
Carl Gustav Skytte skriver: "På femtio år, som jag varit här i Skåne, har jag aldrig sett armodet och eländet så stort". Under hösten kommer också pesten till Skåne. Folk dör i massor. Särskilda begravningsplatser inrättas överallt i socknarna, svepningar får inte användas, gravöl och "onödiga" folksamlingar förbjuds.
24 december
Efter sin frivilliga fångenskap i Turkiet landstiger Karl XII vid Stavstensudde i närheten av Trelleborg. Han slår sig ned i Lund som under en tid blir hans egentliga residensort.
Ryske tsaren Peter den Store vistas en tid i København för att planlägga en rysk-dansk invasion av Skåneland. Detta blir dock inte av pga oenighet mellan Peter den Store och danske kungen Frederik IV. Tsaren vill bl a lägga beslag på Karlskrona för rysk räkning, för att förlägga sin flotta där, vilket är oacceptabelt i Frederik IV:s ögon.
30 november
Karl XII stupar vid Fredrikshald i Norge. Inför det norska fälttåget har den svenska armén farit fram i det egna landet som om man vore i fiendeland, och gjort sig skyldig till stort självsvåld och utpressningar. Om Karl XII stupat för en norsk kula eller om om han skjutits bakifrån av en av sina egna officerare, som insett att mannen var galen, vet man inte. August Strindberg skriver att "underrättelsen om konungens död mottogs med stor glädje utom av en del av hans gamla knektar, som sedan jämte poemförfattare förhärligat hans ogärningar".
under året
Sverige upplöser det skånska generalguvernementet, helt i strid med fredstraktaternas bestämmelser om den skånska självbestämmanderätten, och Skåne blir ett landskap bland alla andra i det svenska riket. På svenska kartor benämns nu Skåneland som "Södra Götaland". I försvenskningens namn låter man Götaland, som kulturellt och historiskt inte har något med Skåneland att göra, "expandera". Under de senaste 60 åren 1658-nu, beräknas Skånelands befolkning ha minskat med 38% till följd av massavrättningar, tvångsutskrivningar, flykt till Sjælland, hungersnöd och sjukdomar.
3 juni
Fred sluts mellan Danmark och Sverige i Stockholm. Sverige tvingas avstå från sin tullfrihet i Öresund och ersätta de danska förlusterna i kriget med 600 000 riksdaler. Den skåneländska självbestämmanderätten enligt de förut ingångna fredsavtalen i Roskilde, København och Fontainebleau förblir dessutom i orubbat bo. Fredstraktaten från Stockhom innehåller nämligen inte några bestämmelser om motsatsen.
under året
Alla önskemål om en skånsk representant i Skånska kommissionen avvisas; det skall vara en helsvensk.
Svenskarna reser ett monument på Stavstensudden väster om Trelleborg i åminnelse av Karl XII:s återkomst efter sin frivilliga fångenskap i Turkiet. Ingen tanke ges åt de mer än 15 000 skånska ynglingar som tvångsutskrivits till dennes krigståg på andra sidan Östersjön, och aldrig fått se sina fäders jord igen.
19 augusti
Danmark-Norge tvingas motvilligt inleda ett krig mot Sverige pga sin allians med Ryssland, sedan svenske kungen Gustav III två månader tidigare inlett ett krig mot ryska kejsarinnan Katarina II. Då Gustav III saknade krigsorsak klädde han ut finnar till ryska soldater och beordrade dem att anfalla ett svenskt intresse i Finland, en bro eller en lada, och simsalabim - en anledning till krig var äntligen funnen. Efter den danska krigsförklaringen koncentrerar svenskarna sina trupper till Skåne då man tror att danskarna i första hand skall intressera sig för sina gamla landamären. Istället rycker en dansk-norsk här in i Bohuslän. Men då England och Preussen, vilka önskar att Sverige odelat skall kunna ägna sig åt kriget med Ryssland, hotar Danmark med krig, drar sig danskarna tillbaka. Skåneland förskonas från krig denna gång, förutom att en rysk flotta bränner Råå. Den danske kronprinsen Frederik VI skänker 800 rigsdaler till fiskarna i Råå som hjälp efter det ryska angreppet. Kronprinsens sympatier låg obetingat på skåningarnas sida, och inte hos de ryska allierade.
KÄLLOR:
Uno Röndahl "Skåneland utan förskoning", "Skåneland II - på jakt efter historien",
Jonny Ambrius "Skånes Historia i Årtal", Stiftelsen Skånsk Framtid "333 årsboken"
Kjeld B Nilsson "Vort glemte land"