Frederik I under Københavns belägring

"Bondehär i kamp för Christian II"

Efter att Christian II flytt ur landet och Frederik I bestigit tronen, fick denne inte sitta i ro med sitt nyvunna rike, ty Danmarks bönder och borgare saknade bittert Christian. Frederik I, adelns man på tronen, hade raserat det lagstiftningsarbete Christian II påbörjat, och med hjälp av adeln, Hansan och Gustav Vasa vridit klockan tillbaka till 0 för allmogen i Danmark. Under 1524 och 1525 förekom upprorstendenser i Jylland och Skåneland, och under sistnämnda år landsteg Christian II:s ståthållare på Gotland, Søren Norrby, i västra Blekinge i ett desperat försök att återinsätta Christian II på Danmarks tron, och under Norrbys ledning utbröt ett brett uppror i Skåneland för Christian II:s sak.

Adelsmannen Niels Brahe på Vanås framträdde som en engagerad ledare när Norrby höjde upprorsfanan i nordöstra Skåne och uppges ha samlat en bondehär på inte mindre än 8 000 man, med vilka han i Åhus förenade sig med Norrbys underbefälhavare Otto Stisen. Søren Norrby satte sig snart i besittning av hela Skåneland med undantag för de starkaste fästningarna. Därefter besteg Søren Norrby, med allmogen bakom sig, S:t Libers hög vid Lund och utropade Christian II till dansk kung. Sedan Norrby påbörjat en belägring av Helsingborgs slott, landsteg Frederik I:s holsteinske härförare Johan Rantzau i Skåne med 900 knektar och 400 ryttare samt artilleri, och förenade sig med den danska adelshären under Tyge Krabbe, vilka dessutom nu var förstärkta med svenska trupper. Dessa krossade sedan Søren Norrbys oövade bondehärar i två blodiga slag vid Lund den 28 april och vid Bunketofta på Helsingborgsslätten den 4 maj.

Blodbadet vid Lund större än Stockholms
Om slaget vid Lund har det berättats att kungahärens knektar högg ned alla bönder de träffade på och att slakten fortsatte ända tills de skåneländska adelsmännen lade sig emellan för att få slut på mördandet. Nederlaget vid Lund ändades med förföljelse ända in i stadens domkyrka; 100 av Norrbys män dödades på Lunds gator och torg medan 60 borgare som sökt sin tillflykt i domkyrkan släpades ut och slaktades utanför helgedomen av knektarna. Bondehärens förluster i döda vid Lund har beräknats till omkring 3 000 man. Den tyske arkitekten och bildhuggaren Adam van Düren ristade på en pelare i domkyrkan: "Do mon skreff 1525 ær des fridages dag sancti marcus dack vor lunden ein grøit iamer geschacht dar blift uffer de vifftien hondert døet, geschotten unde geslagen dat mongen de skonske viffter væl klagan." vilket översatt till svenska blir "Då man skrev år 1525, fredagen efter Sankt Markus dag, skedde vid Lund en stor jämmer. Där blev över femton hundra skjutna och slagna ihjäl. Däröver månde de skånska änkorna väl klaga."

Vid Bunketofta angav Rantzau själv att 300 bönder dödats, medan han tog 1 500 tillfånga. Men Skibykrönikan anger ett betydligt större antal dödsoffer då den berättar om ca 2 200 stupade bönder. Søren Norrby fick slutligen själv kapitulera i Landskrona med villkoren, att han skulle överlämna Gotland till Frederik I, men i stället erhålla Sölvesborgs slott och län. Således kom han själv lindrigt undan, men bönderna råkade värre ut. De fick dyrt betala för sitt uppror mot Frederik I och de skåneländska herremännen. Tyge Krabbe ledde själv räfsten där bönderna tvingades lämna ut sina ledare, vilka omgående avlivades genom halshuggning. Enskilda bönder och deras hemsocknar fick betala dryga böter. Efter Søren Norrbys fiasko fanns det blott två eller tre bönder kvar i en del socknar i norra Skåne och västra Blekinge. Søren Norrby övergav dock inte Christian II:s sak, utan fortsatte sitt krig till sjöss från Sölvesborg och Ronneby där han kapade danska, svenska och lübeckska skepp. Då förenade sig Danmark, Sverige och Hansan om ett angrepp mot honom, och i augusti 1526 krossades hans lilla flotta utanför Blekinges kust. Søren Norrby själv lyckades emellertid undkomma och efter ett par års fantastiska äventyr kunde han åter anmäla sig hos sin landsflyktige och fattige herre Christian i Holland. Norrby stupade sedan i Christians svåger kejsar Karl V:s tjänst, vid belägringen av Florens 1530.

Niels Brahe till Vanås "en fri mand aff Skaane, som var lam i baade sine been", och som slöt sig till Søren Norrby under upproret, fick gå i landsflykt. Ett par gånger besökte han i hemlighet sin hustru som satt i fattigdom i Skåne. Sista gången infångades han vid Trelleborg och fördes till København där han halshöggs.

[Tillbaka till menyn]