Christian IV lämnade många sköna byggnadsverk efter sig, men knappast något vackrare än "Trefoldighedskirken" i hans egen stad Christianstad.

"CHRISTIAN IV:S BY" I SKÅNE

"Den retvise maa lide megit ont men herren frier ham af alt det. Psal 34 anno 1617."

Ovanstående inskrift på en sten, inmurad i fasaden till ett hus i Kristianstad, kan tolkas som ett vittnesbörd över det lidande invånarna i den viktiga handelsstaden Vä i nordöstra Skåne upplevde i samband med svenskarnas ödeläggelse av staden 1612. Gång på gång sedan 1400-talet hade Vä drabbats av svenska härjningar. Åter ställd inför rapporter om rykande ruiner, lemlästade män och våldtagna kvinnor uppmanade kung Christian IV invånarna i Vä att flytta till den nya fästningsstaden Kristianstad, som skulle värna Skåne mot de objudna gästerna. Utan att han för den skull avskrev Blekinge till fienden. Där anlade han en annan fästningsstad, Kristianopel.

Vä som lär ha sitt namn av det fornnordiska "Vi", helgedom, var en av Danmarks äldsta städer som i flera århundraden varit en centralpunkt i östra Skåne. Staden fick redan omkring 1170 sin stora kyrka, vilken tycks ha varit en slags kopia av Lunds domkyrka. Där fanns ett stort premonstatenserkloster, ett sjukhus och det Sankt Gertruds kapell, av vilket en rest står kvar. Det är uppkallat efter Knud VI:s drottning, som blev begravd här 1197. Staden var känd för sina hantverkare, särskilt guldsmederna. Bland de mest kända är Hans Klausen och Hans Povlsen. Att det varit något speciellt med guldsmedsyrket i Vä, kan också ses därav att Malmö, som ändå var Danmarks näststörsta stad, omkring år 1600 hade sex guldsmeder, medan Vä hade sju. Det fruktänsvärda svenska härjningståget i februari 1612 blev slutet för denna kulturpost i öster.

Anläggandet av Kristianstad blev också dödsstöten för Åhus, vars stadsrättigheter drogs in till förmån för den nya fästningsstaden. Vid Helgeåns mynning hade ärkebiskop Eskil under 1100-talet anlagt en borg, och kring denna växte med tiden en stad upp, som erhöll ett dominikankloster med Nordens första högskola (ett berömt prästseminarium), ett sjukhus och minst två kyrkor. Åhus blev liksom Vä ständigt föremål för svenskarnas plundringståg, och Christian IV ansåg att platsen var olämplig som fästning. Trots att staden återuppbyggts efter att svenskarna under nordiska sjuårskriget lagt den och dess slott i grus och aska, fråntogs man sina stadsrättigheter, och fick finna sig i att lämna byggnadsmaterial från bl a kyrkorna och borgen till det nya Kristianstad.

På Allön i Helgeån där Christian IV beslöt att den nya staden skulle förläggas, fanns goda försvarsmöjligheter, och kungen fäste säkert stora förhoppningar till sin stad, som inte bara var avsedd att bli en central ort i östansundska Danmark, utan även obetvinglig gränsfästning mot Sverige. Stadsplanen och fästningsanläggningen utstakades av ingenjörer och lantmätare i Christian IV:s närvaro, och den 22 maj 1614 utgav han från Hammarshus den handling, som utgör stadens fundationsbrev.

Kristianstad blev Nordens första stad som anlades efter renässansens ideal med rutnätsplan, vallar och bastioner. Dess stadsplan med regelbundna gatunät och rätvinkliga kvartersindelning var något helt nytt i denna del av Europa. Gatorna och torgen hade precis som i alla andra skåneländska städer danska namn. Torgen hette Store Torv och Hæstetorv (idag Stora torg och Lilla torg) och nuvarande Östra Storgatan var uppdelad i Nørregade, Østergade och Heliggeistgade (efter en stiftelse Heliggeist). Västra Storgatan var delad i Kirkegaden och Søndre gade. Östra smalgatan i Østerbagstrædet och Vesterbagstrædet. Teatergatan hette Klokkerstrædet och JH Dahlsgatan hette Kongestrædet efter tyggårdskvarteret, som då bar namnet Kongeplads. På en tysk plan heter det Der Königspalast, och kanske Christian IV, som byggde så många slott i Danmark, även hade för avsikt att bygga ett slott här? Andra byggnader som aldrig blev uppförda, var ett rådhus och en prästgård vilka Christian anvisat tomter till.

Trefaldighetskyrkan vittnar om vilka förhoppningar Christian hade med den fästningsstad, som skulle bära hans namn och värna hans land. Av de över 3000 brev som finns bevarade från hans penna, vittnar många om hans intresse för kyrkobygget i Kristianstad. Hans otålighet med att få se det färdiga resultatet överträffades bara av prosten Jørgen Christoffersen, som påbörjade sitt arbete och invigde kyrkan innan kungen kunde komma dit i spetsen för biskopar och länsherrar under stora högtidligheter. En sak som Christian IV aldrig förlät honom för.

Kung Christian hann emellertid aldrig fullborda kyrkans torn, och enligt sägnen berodde det på att den tornspira som var avsedd för kyrkan inte kunde överföras från København till Kristianstad pga krig med Sverige, vars flotta kryssade Öresund. Därför skall han istället låtit sätta upp denna spira på Børsen i København. Om detta stämmer är dock tveksamt; hursomhelst blev tornet först uppfört 1865, och i en tyngre, karolinsk stilart. Tydligen fann man det alltför "osvenskt" att följa förebilden från Helligåndskirken i København, som Christian IV hade önskat.

Händelser som kung Christian inte kunde förutse, skulle snart göra Kristianstads betydelse om intet. När Skåneland kom under svensk överhöghet, miste Kristianstad sin betydelse som gränsfästning.

Spiran på Børsen i København, som enligt sägnen var avsedd för Kristianstads kyrka.

Christian IV:s monogram i Kristianstads stadsvapen är en dålig motivering för att stava stadsnamnet med K.

K ELLER C?

De styrande i Kristianstad anser att tiden är inne att återinföra Christian IV:s stavningssätt på stadsnamnet. Enligt en rundfrågning i Kristianstadbladet anser ett flertal, 57 procent av invånarna, att stavningssättet bör återföras till det ursprungliga.

Dialekt- och Ortnamnarkivet i Lund skall emellertid uttala sig innan stadslednigen får ändra stadens namn, och arkivchefen Göran Hallberg är avvisande. Arkivet anser enligt honom att alla kungliga K-namn skall stavas med K.

Men Kristianstad har fortfarande grundaren Christian IV:s monogram med siffran 4 i ett krönt C i sitt stadsvapen och använder det i stor utsträckning på lyktstolpar och andra kommunala installationer. Oavsett arkivchefens krav på ett stort svenskt K.

KÄLLOR:

Folke Hellberg "Skånes historia"
Jonny Ambrius "Vem är vem i skånsk historia", "Skånes historia i årtal"
Lars Lindeberg "Arvefjenden"
Kjeld B Nilsson "Vort glemte land"
Hans Wåhlin "Boken om Skåne"
Eugene Cederström "Kristianstad i äldre tider"
Kristianstad kommun "Staden vid Helgeå", "Attraktiv kulturbygd"
Leif Ahm "K eller C?" Politiken den 11/9 1998

[Tillbaka till menyn]