Margrethe som hon ser ut på fantasiporträtt av okänd konstnär.

Margrethe och den Nordiska unionen

En av de märkligaste människor som framträder i Skånelands historia är Margrethe Valdemarsdatter. Hon föddes 1353 och var yngst i en syskonskara på på sex barn. Hennes far var Valdemar Atterdag som också han tillhör de märkvärdigaste personerna i vår historia. Han lyckades återupprätta det danska riket, som under en period under 1300-talet varit totalt upplöst.

Under århundradets början hade de danska kungarna pantsatt hela riket till holsteinska grevar, och efter Christoffer II:s död 1332 valdes ingen ny kung i Danmark - det danska riket hade upphört att existera! Makten låg istället i Holstein hos de tyska grevarna Gert och Johan, som drev ett skräckregemente över Danmark. I Skåneland gjorde man uppror (bl a slaktades 300 holsteinare inne i Lunds domkyrka), och sökte med den lundensiske ärkebiskopen Karl Eriksen Røde i spetsen, beskydd hos Sveriges och Norges kung Magnus Eriksson Smek (tillnamnet Smek fick denne kung eftersom han lär ha varit homosexuell). Magnus Smek löste in det skåneländska pantbrevet för en summa av 34 000 mark silver (i vikt räknat ca 6 ton), som med dagens penningvärde motsvarar flera hundra miljoner kronor, och hyllades som kung av Skåneland på S:t Libers hög utanför Lund. Skåneland var nu i union med Sverige och Norge. Helt följdriktigt ändrade också Magnus Smek sin titel till "rex Sveciæ, Norvegiæ et terræ Scaniæ", dvs Kung av Sverige, Norge och Skåneland.

Skåneland i union med Sverige
Skåneland kom att vara i union med Sverige och Norge i ca trettio år, vilket f ö är den sista självständighetsperioden i Skånelands historia. Ty år 1360 tog Valdemar Atterdag Skåneland tillbaka som ett sista led i sin strävan att befria och återsamla det pantsatta Danmark. Det blev således åter dag - varifrån Valdemar fick tillnamnet Atterdag - i Skåneland också. Valdemar dog 1375 och till efterträdare valdes hans yngsta dotter Margrethes blott femårige son Oluf. Margrethe var nu 22 år och och gift med kung Håkon i Norge, som hon trolovats med redan vid sex års ålder. Margrethe har av samtiden beskrivits som en mycket vacker, späd, mörkhårig och bildskön kvinna, med ett mjukt och vänligt uppträdande. Hennes make Håkon dog 1380, och då blev hennes nu elvaårige son Oluf även norsk kung, eftersom Norge var ett arvkungadöme. Men den som styrde var Margrethe som var sin sons förmyndare. Unionen mellan Danmark och Norge skulle sedan visa sig vara ända fram till år 1814.

Kungen dog
Sommaren 1387 kom emellertid en chock för Margrethe då sonen kung Oluf som nu var 17 år plötsligt insjuknade och dog på Falsterbo slott. Hans lik fördes över till Sjælland och begrovs i Sorø kyrka, medan modern Margrethe gravsatte hans hjärta och inälvor i Lunds domkyrka. Med Olufs död försvann fundamentet för Margrethes makt. Hennes äldre syskons arvingar vädrade nu morgonluft och såg chansen att göra anspråk på kungatronen. Men redan några dagar efter Olufs död samlade hon det skåneländska tinget i Lund som valde Margrethe till "fuldmægtig frue og husbond og til ganske Rige af Danmarks formynder". Hon genomförde här en statskupp som åsidosatte alla regler och traditioner; hon gavs utan traditionell arvsrätt makten som regent med en helt ny titel, med makt att i enighet med riksrådet utse en arvtagare när det passade henne.

I Norge anslöt man sig till hyllningarna, och snart hyllades hon också av det svenska riksrådet som "Sveriges fullmaektige frue och raetta husbonde". Där var nämligen stormännen missnöjda med sin kung, tyske Albrekt av Mecklenburg, som hade misskött riket. Albrekt samlade då en stark tysk legohär, som vid Falköping 1389 mötte Margrethes dansk-norsk-svenska trupper under Henrik Porow och Niels Svarteskåning. Albrekt trodde att han enkelt skulle besegra Margrethe, som han hånfullt kallade "kung byxlös". Segern blev dock stor för Margrethe. En gammal skånsk krönika berättar därom: "ære være Gud i al evighed som gav en uventet sejr i en kvindes hånd". Albrekt tillfångatogs och ifördes på hån en femton alnar lång narrhuva. I denna utstyrsel sändes han som fånge till Lindholmens slott vid Börringesjön i sydvästra Skåne. Här hade Margrethe sitt huvudsäte och det var från denna borg mellan Lund och Trelleborg som hon kom att härska över Norden. Där satt Albrekt fängslad i sex år, och Margrethe lär ha varit en tuff brud, då Albrekt skriver och klagar i ett brev till sin familj över att Margrethe placerar honom i sin egen säng, bunden till händer och fötter!

Den Nordiska unionsfanan, accepterad 1430 av kung Erik av Pommern: "Rikesens Baneer swa som Är eth roth kors uti eth gult feld -."

Nordiska unionen förverkligades i Skåne
Men det skulle dröja länge innan Albrekts mecklenburgare gav upp. De danska, svenska, norska och finska kusterna fick utstå de mecklenburgska s k "vitaliebrödernas" härjningar. I Skåneland var det Helsingborg och Malmö som blev målet för deras hemsökelser. Dessa "vitaliebröder" utövade en organiserad kaparverksamhet i Östersjön, och understöddes av den mecklenburgska adeln. Vitaliebröderna undsatte också Stockholm som fortfarande befann sig i mecklenburgsk hand. Den 17 juni 1395 slöts fred på Lindholmen. Här samlades alla nordiska ärkebiskopar och delegerade stormän och undertecknade ett fredsavtal med den nordtyska Hansan och Mecklenburg. Albrekt frigavs mot en dryg lösensumma och Hansan skulle i tre år få innehava Albrekts sista fäste Stockholm innan staden överlämnades till Margrethe. Härmed var den Nordiska unionen en verklighet. Margrethe hade dessförinnan år 1388 adopterat sin systerdotterson från Pommern, den sexårige Bugislav. Han omdöptes till Erik och valdes som sjuåring till kung i Norge. 1396 hyllades han som kung även i Danmark och Sverige. Påföljande år kröntes han som unionskung i Kalmar. I kröningshandlingen står det att även om Erik är kung är det Margrethe man skall lyda! Erik av Pommern skulle aldrig få något reellt inflytande på riksstyrelsen förrän efter Margrethes död.

Margrethe dog i pest
Margrethes regeringstid var en i stort sett lycklig tid för Nordens människor. Nästan sextio år gammal dog hon år 1412 av pest ombord på sitt skepp i Flensborgs hamn, och hon sörjdes och saknades av hela Norden. Hon begrovs i Roskilde domkyrka. Hon efterträddes av kungen Erik av Pommern som först nu fick inflytande på riksstyrelsen. Han kom bl a att grundlägga Landskrona (som han planerade att göra till nordisk huvudstad), Helsingør och gjorde København till Danmarks huvudstad. Han skulle emellertid undergräva unionens resurser genom en äventyrlig utrikespolitik, ständiga krig och ett förtryckande fogdevälde. Men det kanske allra sämsta denne kung åstadkom var den kontroversiella s k Öresundstullen . Denna tull som kom att äga bestånd ända fram till år 1857 skulle skaffa Danmark många fiender och kosta många människoliv under de kommande århundradena. Många anser att den Nordiska unionen var värd ett bättre öde än den fick. En varaktig union hade kunnat bli till stor välsignelse för Nordens folk, som tämligen säkert hade förskonats från de värsta inbördesfejderna.

Möte mellan Margrethe och en grupp stormän. Vid hennes sida står "tronarvingen" Erik av Pommern.

Källor:

Uno Röndahl "Skåneland utan förskoning"
"Skåneland ur det fördolda"
"Skåneland II - på jakt efter historien"

Jonny Ambrius "Skånes historia i årtal"

Folke Hellberg "Skånes historia"

Hans Wåhlin "Boken om Skåne"

Skånska Akademien "Skånska galningar"

[Tillbaka till huvudsidan]