Knud den Store och drottning Emma i en anglosaxisk handskrift

DE SKÅNSKA VIKINGARNA OCH NORDSJÖRIKET

Under vikingakungarna Svend Tveskæg och Knud den Store var Nordsjön ett danskt innanhav, ett av de största rikena i norra Europa någonsin. Såväl Norge som England lydde under dessa kungar, och Knud den Store grundlade Lund i Skåne med avsikten att göra denna stad till centrum i Danmark.

Lund är dock sannolikt från äldre tid än Knud den Stores dagar. I ett gammalt danskt krönikerim står "Den tid Kristus lod sig føde Stod Lund og Skanør i fagerste grøde". På platsen har säkert tidigare existerat en befäst by, vilket bl a en gammal isländsk text skvallrar om, och Sankt Libers hög 5 km öster om Lund har också sannolikt även dessförinnan utgjort samlingspunkten för det skåneländska landstinget. Sankt Libers hög - den heliga frihetens hög - är en gammal skånsk kultplats som förlorar sig bort i det förgångnas töcken. Ingen blev tagen till kung över Skåneland (Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm, dvs hela gamla Östdanmark) utan att först ha hyllats av skåneländarna på denna plats.

Danska London
Själva staden Lund växte dock fram från år 1020 såsom en särskilt gynnad kunglig bebyggelse med London som mönster, med bistånd från engelska invandrare. Knud den Store lät bl a inrätta ett myntverk i staden, och på mynten stavades stadens namn på samma sätt som myntmästarna i England vid samma tid stavade London, och därför skrev man LVND DENEMAC för att markera att det var det danska London i Skåne och inte London i England det var fråga om.

Mynt slaget i Lund med Knud den Stores porträtt

Knud den Stores farfar var Harald Blåtand som hade erövrat Norge, vilket vi också kan läsa på den väldiga runsten han lät resa i Jellinge på Jylland, där det står "Harald konung bjöd göra dessa gravhögar efter Gorm sin fader och efter Tyra sin moder, den Harald, som vann sig Danmark allt och Norge och gjorde danskarna kristna." Harald Blåtand var den förste kristne kungen i Danmark, och efter honom var alla danska regenter kristna. Det skulle emellertid dröja till hans efterföljare Svend Tveskægs regeringstid innan kristendomen fick fotfäste i Skåneland.

Strid mellan far och son
Svend Tveskæg tog makten över riket i strid med sin fader Harald Blåtand vilken slutligen stupade för en pil på Jomsborg. Svend förlorade visserligen Norge till Olav Tryggvasson, men besegrade denne tillsammans med den svenske kungen Olof Skötkonung i slaget vid Svolder utanför Hven eller Saltholm i Öresund, och Norge hamnade då åter under dansk överhöghet. Med åtskilliga skåneländare i sina vikingaflottor erövrade Svend sedan England. Dåvarande engelske kungen Ethelred II var svag och i England fanns redan "kolonien" Danelagen med många danska landsmän som utgjorde ett kraftigt stöd för erövringen. Vikingafärderna hade också resulterat i grundandet av Normandiet, som under 1000-talet skulle bli en ledande stat i Europa.

Danagälden och danamorden
Ethelred II försökte köpa sig fri från de danska angreppen mot kontant betalning - "danagäld". I samband med arkeologiska utgrävningar i Skåneland har man funnit mängder med engelska mynt från denna tid, främst i sydvästra Skåne. I sin nödsituation vidtog Ethelred den okloka åtgärden att låta mörda ett stort antal danskar i England, en händelse som blev känd under namnet "danamorden". Detta hämnades Svend Tveskæg och hans vikingahär blodigt. Efter långa strider var Svend Tveskæg herre över hela England.

Skåneländarnas deltagande i västerled vittnar även de skånska runstenarna om. En sten i Uppåkra berättar om en man vid namn Toke som dog i västerled. Och på en sten från Valleberga (som numera återfinns i Lund) står det: "Sven och Torgot gjorde detta minnesmärke efter Manne och Svenne. Gud hjälpe deras själ väl. Men de ligger i London."

Kristna kyrkans äldsta tid
Under Svend Tveskægs tid tog kristnandet av Skåneland sin egentliga början. Från England, som sedan flera hundra år varit kristet land, hämtade han sina präster, och den förste biskopen i Skåne blev engelsmannen Gotebald. Åtminstone i yttre mening gick kristnandet snabbt; under 1000-talet byggdes så många kyrkor att den tyske magistern Adam av Bremen som gjorde en resa genom Danmark under århundradets senare hälft skrev att det i Skåneland fanns omkring 300 kyrkor, dvs lika många kyrkor som i hela övriga Norden! För övrigt beskrev Adam av Bremen Skåneland som den viktigaste delen av Danmark med den talrikaste befolkningen. Men kristnandet skulle ändå gå långsamt. Det skulle dröja länge innan människorna glömt Oden, Tor och Frej och deras Valhall och helt ersatt dem med katolikernas gud och dennes himmelrike.

Under Svend Tveskægs tid upprättades också gränsen mellan Skåneland och Sverige, vilken sedan dess inte ändrats. Gränsstenarna finns kvar än idag. Efter Svend Tveskægs död 1014 utropade danskarna i England hans son Knud, med tillnamnet den Store, till Englands kung och denne besegrade Ethelreds son Edmund i kampen om den engelska kungakronan 1016. Kung i hemlandet Danmark blev han dock inte förrän två år senare när hans bror Harald II avlidit efter en blott fyraårig regeringsperiod. Samma år erövrade han Norge, och hade då således återskapat sin faders storrike.

Slaget i Helgeån
Norge gick emellertid förlorat när Olav Haraldsson (senare kallad Olav den Helige) bemäktigade sig landet, och år 1026 anföll Danmark i förening med Sveriges kung Anund Jakob. Danmark skulle delas. Men de misslyckades med sitt företag. De hann visserligen härja både Sjælland och Skåneland, men Knud den Store gick snart till motanfall och besegrade dem i ett blodigt sjöslag på Helgeån vid nuvarande Åhus. Knud jagade två år senare ut Olav ur Norge, och kunde på nytt utropa sig till Norges kung. Knud den Store dog i England 1035 och begrovs i Winchesters domkyrka. Han efterträddes av sonen Hardeknud, som av sin samtid beskrevs som en grym och blodtörstig man. Denne dog plötsligt 1042 av hjärtslag under en väns bröllop i Lambeth i London. Med honom var det danska väldet i England över. Istället gjorde stamfränderna normanderna sig till herrar i landet 1066, då skåningen Rollos ättling Vilhelm Erövraren tog England i besittning efter att ha besegrat Englands nye kung Edward i slaget vid Hastings. Det danska nordsjöriket var för alltid ur världen och de danska vikingatågen upphörde vid 1000-talets mitt, men man hade då lämnat många bestående minnen efter sig, bl a i form av de många ortnamn i England och Normandie som har danskt och skåneländskt ursprung.

Källor:

Folke Hellberg "Skånes historia"

Uno Röndahl "Skåneland II - på jakt efter historien",
"Skåneland utan förskoning"

Jonny Ambrius "Skånes historia i årtal"

Stiftelsen Skånsk Framtid "333 årsboken"

Kjeld B Nilsson "Skåne - Vort glemte land"

Hans Wåhlin "Boken om Skåne"

[Tillbaka till huvudsidan]