Den s k Kungagraven i Kivik, som beräknas ha erfordrat 200 000 lass sten, minner om en stark statsmakt i "Fornskåne" för 3 300 år sedan.

Skånelands regenter -
före Gorm den Gamle

All historisk forskning vad gäller Skånelands och Danmarks historia bortom år 1000, är dessvärre ett enda stort famlande i mörker, och man kan då endast grunda sig på utländska källor och sägner. Vår förste dokumenterade kung är Gorm den Gamle, som dyker upp ur historiens dimmor på 900-talet.

Men då många av oss i skolbänken har fått läsa och lära om de svenska sagokungarna i Uppsala/Ubsola, kan det inte skada att lära sig något om vår egen sagohistoriska tid.

Namn på sagokungar är blå, och namn på kungar som man vet har levt är lila.

200-talet
SKALK SKÅNING
uppges i sagorna ha stridit på götakungen Gestiblindes sida mot svearna.

FJOLNER
sägs ha regerat något smårike i Skåne under 200-talets mitt.

300-talet

ØSTEN
omtalas som kung i seklets början.

DAGER ØSTENSEN
sägs ha varit Østens son. I sagorna sänder han de skåneländska hövdingarna Ostmar och Borkar med härstyrkor som hjälp till sveakungen Domalder, i dennes krig mot "Jotnarne".

ALARIC
uppges ha regerat över ett Skånelandsrike vid århundradets slut. Hans säte sägs ha varit i Sölvesborg.

HALVDAN BORGARSEN
saknar tidsangivelse, kanske kung i något skåneländskt smårike.

500-talet

HUGLEIK
nämnes i frankiska riksannaler som kung över Danmark eller en del därav.

HALFDAN BRANAFASTRE
uppges som svåger till Lejrekungen Rolf Krake. Halfdan sägs ha regerat över en del av Skåne, och han lär ha varit vida berest hövding. I "Halfdan Branafostres saga", kommer han så långt som till Bjarmaland (norra Ryssland), där han vistas en längre tid hos en kvinna vid namn Brana. Efter detta skall han ha fått tillnamnet Branafostre, dvs Branas fosterson. Han sägs ha stupat i strid ombord i sitt skepp Drakan-Skryt mot vikingen Sorle den starke i "Eyrarsund".

INGJALD FRODESEN
sägs ha varit kung med säte i Ingelstad under seklets första hälft, och uppges som en av skjoldungakungen Frodes sju söner.

ATTILA SKÅNING
har placerats kring samma tid som Ingjald Frodesen. Det sägs att han vid århundradets mitt skall ha räddats i en knipa av den i många fornnordiska sagor omnämnde kämpen Starkodder.

HALFDAN
Ingjald Frodesens halvbror, som "vann sig Skåne". Halvbröderna nämns såväl i "Rolf Krakes saga" som i "Skjoldungasagan".

600-talet

SIMON SNARE
berättas ha varit hövding i Skåne under seklets början, vilken dräptes av danakungen Sivard.

SIBBE UDDSEN
som i sin tur blev Sivards baneman. Sibbe Uddsen omtalas som lydkung med huvudsäte i Sibbarp i Reslövs socken.

HOTTAR
kung som sägs ha avlidit på sin gård Hofterup i Harjagers härad under seklets senare hälft.

HJORVARD YLFING
berättas ha efterträtt Hottar, och hans hustru uppges som Lejrekungen Rolf Krakes syster Skuld.

KIAR
med säte i Kivik, uppges som lydung under någon av detta sekels kungar i Skåneland.

OSTMAR
uppges ha korats till skånsk kung under slutet av århundradet. Enligt sägnen skall han ha vunnit sin kungavärdighet genom lottdragning och till åminnelse av det sägs ortnamnet Löddestad i Lugudde härad ha tillkommit, och gården där det skedde har sedan dess kallats för Kungsgården.

700-talet

ONGENDEUS
nämnes i frankiska riksannaler ca 714 som kung av Danmark eller en del därav.

ROAR HALFDANSEN
kung vid sekelskiftet mellan 600- och 700-talet, och sägs vara sonson till götakungen (?) Hjorvard Ylfing.

WALDAR ROARSEN
vars äktenskap satt myror i huvudet på forskarna. Vissa sagor nämner Harald Hildetands dotter Gyritha som Waldars äkta hälft, medan andra säger att han varit gift med Rolf Krakes dotter Skur. Kanske har det varit fråga om två äktenskap? Waldar nämns som "överkonung" i Skåne under seklets mitt. Han sägs ha stupat i strid mot en upprorisk lydkung vid namn Weset, som skall ha härskat över Lund med omnejd.

HACO HAMUNDARSEN
sägs ha varit en småkung i Skåne under samma tid som Waldar Roarsen.

HARALD GAMLE WALDARSEN
nämnes som Waldar Roarsens son med säte i Västra Karaby i Harjagers härad, och gift med kungadottern Hildur Hognesdatter från Jylland. Han sägs ha hämnats sin faders död genom att dräpa dennes baneman, lydkungen Weset. Harald berättas liksom sin fader, ha blivit "överkonung" i Skåne, och uppges även ha härskat över Northumberland i England.

HALFDAN och GUDRØD SNJÄLLE (bröder)
uppges som Harald Gamles söner. De nämnes ibland som samregenter i riket, medan andra menar att de har delat riket mellan sig, så att Halfdan fick Northumberland och Gudrød Skåne. Gudrød sägs ha varit gift med Uppsalakungen Ingjald Illrådes dotter Åsa, medan Halfdan var gift med engelskan Moalder Digre. Snorre Sturlasson skriver i "Ynglingasagan" att Åsa inte var bättre än sin far ty hon vållade att hennes man dräpte sin bror Halfdan. Därpå förgiftade hon sin make Gudrød och flydde sedan till sin far Ingjald i Uppsala!

IVAR VIDFAVNE
kung över Nordens första storrike. Uppges vara född på Ivön i Villands härad, som son till Halfdan Snjælle. Det råder olika uppfattningar om under vilken tidsrymd Ivar Vidfavne kan ha levt, allt från 600-talets början till 700-talets slut, men om man sätter sin tilltro till Snorre Sturlasson som jämsides nämner kungar i Tyskland, England och Frankrike, om vilka vi har säkrare uppgifter, kan 700-talets slut vara Ivar Vidfavnes levnadstid.

Ivar berättas ha befunnit sig i Northumberland när han underrättades om dråpet på sin far, och genast vänt hem till Skåne, för att ta landet i besittning. Härifrån startade han också hämndkriget mot Ingjald Illråde och dennes dotter Åsa. Det hela ändade med att Ingjald och Åsa lät bränna sig inne för att inte hamna i Ivars Vidfavnes händer, och att Ivar därefter lade hela Sveaväldet under sig. Hans välde utökades också snart med övriga Danaväldet och en stor del av Saxland (norra Tyskland) och de baltiska kustländerna (som då kallades för "Österriket"). Dessutom var han sedan tidigare även kung över Northumberland i England; - således ett dåtida nordiskt storrike utan motstycke i historien!

Ivar Vidfavnes dotter Aud berättas ha varit gift med lydkungen Hrørek i Lejre, och i detta äktenskap föddes sonen Harald, som senare skulle bli berömd under tillnamnet Hildetand. Det berättas, att sedan Ivar dräpt sin svärson skjoldungakungen Hrørek, flydde Aud med sin son till Gårdarike, där hon gifte sig med kung Randver.

När Ivar så fått kännedom om detta, sägs han ha blivit mycket vred och avseglat österut med sin flotta. Under sin härfärd mot Gårdarike skall han ha träffat sin fosterfar Horder i Karelen vid Finska Viken. Horder sägs här ha uppläxat Ivar Vidfavne för hans grymhet, svekfullhet och makthunger. Ivar skall då ha blivit så upprörd, att han sprungit överbord mot Horders skepp för att försöka komma åt denne. Han missade emellertid språnget och hamnade i vattnet och drunknade. Efter Ivar Vidfavnes död splittrades också det första storriket i Nordens historia.

WESET
sägs ha varit en lydkung under Ivar Vidfavne.

HARALD HILDETAND
som sägs ha fått sitt tillnamn efter Hild - stridsgudinnan. Efter Ivar Vidfavnes död sägs Harald ha återvänt från Gårdarike till Skåne där han blott femton år gammal blev kung av Danmark. Han skall under sin sin regeringstid återsamlat han sin morfars stora rike, och mer därtill. På sin ålders höst uppges han ha satt en frände, Sigurd Ring, till lydkung i Sveaväldet. Det skar sig dock mellan Harald och Sigurd, vilket mynnade ut i det väldiga s k Bråvallaslaget, som sägs vara alla dansk-svenska krigs moder.

Indikationer på Haralds storrike kan man också finna i sagorna som omtalar varifrån hans kämpar kom. Där fanns folk från hela Danaväldet, Gårdariket ända till Könugård (Kiev), Saxland, Slesvig, Frisland, Island, Livland, Vendland och södra Norge. Sigurd Rings kämpar kom från hela Sveaväldet och östra Norge. Det gick emellertid illa för Harald Hildetand, som förlorade slaget och själv stupade efter att han fått en klubba i skallen. Bråvallaslaget blev också slutet för det andra storriket i Nordens historia.

Det var enligt sägnen Oden själv som styrde kung Haralds stridsvagn i Bråvallaslaget, alla dansk-svenska krigs moder.

OLUF FRØKNE
sägs vara en norsk kungason, även kallad Ale, med tillnamnet Frøkne som betyder den djärve. Enligt traditionen är det denne Ale som gett namn till skepssättningen i Kåseberga, Ale stenar. Han berättas ha blivit insatt som lydkung i Skåne av segraren vid Bråvallaslaget, Sigurd Ring. Han sägs ha satt sig i den gamla kungastaden Sölvesborg, varifrån han styrde sitt lydrike med stor grymhet, vilket ledde till att de skåneländska stormännen konspirerade mot honom och att han lönnmördades i badet av sägenfiguren Starkodder.

SIGFRED
nämnes i frankiska riksannaler som kung över Danmark, eller en del därav, åren 777, 782 och 798.

800-talet

sägs ha varit ett kaotiskt sekel i Danaväldet. I Scriptores minores historiæ Danicæ kan man om detta århundrade läsa: "Då fanns det många konungar i Danmark, efter vad man berättar två på Jylland, en tredje på Fyen, en fjärde på Sjælland och en femte i Skåne; men stundom fanns där två över hela Danmark, stundom också en över hela Danmark, stundom en över både England och Danmark."

HARALD
nämnes i frankiska riksannaler som kung över Danmark eller en del därav före 812.

GODFRED
nämns i frankiska riksannaler som kung över Danmark, eller en del därav, 804. Död 810.

HEMMING
brorson till Godfred, beräknas ha haft makten i Danmark under den korta tiden 810-812. Sannolikt har såväl han som sin företrädare Godfred varit kungar över hela Danmark, eftersom det vid fredstraktaten från år 811 mellan Hemming och Karl den Stores frankiska rike, bland de danska sändebuden uppträder en man som uttryckligen anges som skåning "Osfrid de Sconaowe" (dvs Åsfrid av Skåne) och att fredsförhandlingarna är förlagda till Ejderen, Jyllands rot. Hemmings död 812 blev startskottet till våldsamma oroligheter och maktkamper över hela Danaväldet.

OSMUND OLUFSEN
även kallad Urmund. Son till Oluf Frøkne, sägs ha varit kung i Skåne under början av seklet och bl a utkämpat ett blodigt sjöslag utanför Vitaby på Österlen mot den danske jarlen Ragnar Lodbrok. Kanske också Osmund/Urmund figurerar i den skånska lokaltraditionen under namnet Urban. Kåsebergaskeppet har även kallats "Urbans grav" medan en mindre stensättning bredvid har hetat "Ale stenar".

SIVARD
nämns också som skånsk kung under början av 800-talet. Saxo Grammaticus skriver att han förlorade Skåne och Jylland.

RING
omtalas även han som kung i Skåne under århundradets början

REGINFRED
omtalas i frankiska riksannaler som kung över Danmark eller en del därav, och att han dog 814.

HARALD KLAK
en av personerna som framträder i striden om den danska kungamakten efter kung Hemmings död 812. Kung Godfreds söner sägs ha fördrivit Harald ur riket 813. Harald återvände emellertid till Danmark med bistånd av den frankiske kejsaren Ludvig den Fromme, och sägs därefter blivit medregent över riket tillsammans med Godfredssönerna eller regerat en del av riket. Harald tvangs emellertid snart återigen att söka hjälp hos kejsar Ludvig vilken eftersträvade att lägga Danmark under sitt välde. Ett sätt kunde vara att "kristna" landet och lägga det under kyrkans makt, och Harald fick hjälpen mot att han övergick till kristendomen. Efter att Harald 826 låtit döpa sig själv jämte ett par hundra daner i Mainz av ärkebiskop Otgar, återvände han till sitt hemland tillsammans med Ansgar, som skulle hjälpa Harald att införa kristendomen i Danmark. Men återkomsten till Danmark skulle visa sig bli blott en kortvarig visit; redan 827 fördrevs han ur riket av Godfredssönerna.

HORIK I
nämns första gången som kung över Danmark, eller en del därav, i frankiska riksannaler 827. På sin ålders höst skall han ha delat kungadömet med två brorssöner, innan han dog 854.

HORIK II
släkting till Horik I, nämns som kung över Danmark eller en del därav i frankiska riksannaler. Död mellan 864 och 873.

SIGURD RING
sägs varit kung i Skåne omkring detta smått kaotiska sekels mitt.

RAGVARD JARL
sägs vid århundradets mitt varit hövding över större delen av Skåne och Halland.

SIGFRED
nämnd i frankiska riksannaler som kung över Danmark, eller en del därav, 873.

HALVDAN
nämns även han i frankiska riksannaler 873 som kung över Danmark, eller en del därav.

ROLF eller ROLLO
sägs under århundradets senare hälft varit hövding i Skåne. Blott nämnd i sagan som kung, ej av hans samtid. Han lär ha kallats för Gånge-Rolf eftersom han var så tung att ingen häst kunde bära honom. Det finns historiska bevis för att han företog flera vikingatåg i västerled. 892 omnämns hans tåg mot England och strax efter år 900 erövrade han i spetsen för en dansk (?) vikingahär Normandie och 911 fick han landet som hertigdöme i förläning av Karl den Enkle. Härigenom blev han de normandiska hertigarnas stamfar. Rolf, eller Rollo som namnet senare förfranskats till, övergick efterhand till kristendomen och kallade sig senare Robert. Hans ligger begravd i domkyrkan i Rouen. Än idag kan vi i Normandie se spåren av Rollo och andra skåneländska vikingar i form av ortnamn med skåneländskt ursprung som t ex Bourguebu (Borgeby) Yvetot (Ivetofta), Fultot (Fulltofta), Claxtorp (Klagstorp) m fl.

HELGE
nämns av Adam av Bremen som kung över Danmark eller den del därav under 890-talet.

OLUF
skulle enligt Adam av Bremen vara en svensk, och Helges efterföljare på tronen.

GNUPA och GURD
enligt Adam av Bremen Olufs söner som övertog makten efter hans död.

SIGERICH
Adam av Bremen skriver också att en "Sigerich" (Sigtryg?), fördriven av en Hardeknud från "Northmannia" (sannolikt Norge eller Normandiet), efterföljde Oluf på tronen. På två runstenar i Hedeby uppträder Gnupa och kung Sigtryg, där Sigtryg nämnes som Gnupas son. Vissa forskare har kallat Oluf - Gnupa/Gurd - Sigtryg för den svenska dynastin, men det finns inga historiska belägg för det.

HARDEKNUD
skall enligt Adam av Bremen fördrivit Sigtryg mellan 909 och 916, och vara far till Gorm den Gamle. Hans namn är också intressant, genom att han kan vara den Knud I som ger Valdemar den Stores son Knud VI:s nummer mening; dvs Hardeknud - Knud den Store - Hardeknud - Knud II den Hellige - Knud III - Knud VI (eller IV).

[Till Skånelands kungar från Gorm den Gamle]