Svensknationalism

Minnesstenar som denna i Bårslöv, där Karl XI omtalas som "Skånes räddare", restes i hela Skåneland i slutet av 1800- och början av 1900-talet, när den storsvenska linjen inom riket nådde sin höjdpunkt. Beteckningen räddare på stenen har fått rengöras från övermålning.

"Skånes barn få aldrig tillfälle att lära känna Skånes historia och de skånska fädernas öden och äventyr. Därför lära de heller aldrig att skönja kultursammanhanget, som förbinder landets forntid med dess nutid. Sålunda förkväves lika eftertryckligt som avsiktligt såväl skånsk hembygdskänsla som pietet för de skånska fäderna genom - den skånska skolans onaturliga, systematiska förtigande av det historiska sammanhanget. Är det då underligt, att denna överallt i Skåne genomförda fostran verkar allsmäktigt opinionsbildande och att den ständigt tillbakasatta eller undanskjutna skånska odlingen allmänt förgätes och föraktas? Är det då så besynnerligt, att det skånska historiska medvetandet har svårt att allmänt vakna?"

Pastor Berndt David Assarsson 1923 i "Det skånska problemet"

"En jublande vårdag!
Allt badar i klart, darrande solsken, måsar och skyar flyga lika hvita och glada rymdens blå slätter, och gyllene ligger Sundet bort mot synranden.
Hvart man vänder blicken ser man de blå och gula färgerna, och dukarna, som röras af en svag, smekande vind, glittra i strålarnas varma sken.
Det dånar från kanonerna däruppe vid den stolta Kärnan.
När ekot af tjugoförsta skottet dött hän, börjar husarmusiken spela.
Dagens hjälte hyllas. Stor var han som människa, fältherre och statsman. ...
Jättekören sjunger:
'En salut för konung Carl X Gustaf.'
Ett fyrfaldigt rungande leve. Åter spelar musiken och sjunger kören.
Final: den gamla krigarpsalmen 'Vår Gud är oss en väldig borg'.
Det ligger sol öfver den imposanta taflan.
Man lämnar scenen med ett stort, ljust minne - ett minne för lifvet!"

På detta vis skildrades i Helsingborgs Dagblad hur 250-årsminnet av Roskildefreden firades i Sundets Pärla år 1908, där Karl X Gustavs "bragd" när han 1658 besegrade Danmark och erövrade Skåneland hyllades, i enlighet med den officiella svenska historieskrivningens skönmålningar. Kring sekelskiftet svepte stark nationalism över Norden. Finland ville bort från Ryssland, Danmark var hotat av Tyskland och Norge hade, till stor sorg för det svenska kungahuset, börjat frigöra sig från Sverige. Det var ett hårt slag för den storsvenska "äran" och orsakade många sårade känslor i en tid när fosterlandskärleken präglades av den oscarianska punschpatriotismen, som var liktydig med militärparad, marschmusik och skålar. Denna chauvinistiska yra tog död på den gränsöverskridande skandinavism, som haft ett särskilt starkt fäste i Skåne. I de skånska öresundsstäderna där man har det gamla moderlandet precis utanför fönstren, reste man pompösa statyer och monument över de svenska segerherrarna i de skånska krigen, "totempålar" till skydd mot dansken, synliga från hamnarna där danskarna stiger i land. I Malmö tronar Karl X Gustav, i Landskrona har man placerat en obelisk med Karl XI:s monogram på ett framskjutande hörn av Christian III:s citadell, och i Helsingborg rider Magnus Stenbock, som dränkte de sista dansk-skånska förhoppningarna om en återförening i blod. På följande sidor presenteras svensknationalismen i Skåneland runt sekelskiftet, där man hyllade det forna östansundska Danmarks besegrare.