[På dansk] 
[På svenska]
[På dansk]
Karl X Gustav på Stortorget i Malmö, ditsatt år 1896 av nationalromantiska malmöbor, då han med statykomiténs ordförande greve Arvid Posses ord, åter fick "träda fram för sitt i hänförelse jublande folk!"
Karl X Gustavs staty i Malmö
I Skånes huvudstad står den man staty på stans förnämsta torg, som erövrade Skåneland sedan han gått över bältens is och tagit Danmarks kung Frederik III i ryggen. Med sin tomma stenblick tittar han, Karl X Gustav, ut över sina erövrade domäner och välkomnar danskarna som landat på Skeppsbron.
Karl X Gustavs ärestod i Malmö restes i samband med Nordiska industri- och slöjdutställningen 1896. Från dansk sida var man, milt sagt, måttligt förtjusta över att det restes ett monument över den man som bringade så mycken olycka över bägge sidor av Öresund. Redaktören på radikala Malmötidningen Framåt! Johan Berndt Westenius var av samma åsikt; det var inget annat än en förnärmelse mot danska folket. Hans Wachtmeister på Johannishus ansåg också att det "ej är rätt lämpligt att påminna varje dansk vid det första steg han tager på svensk jord, om huru vi skatta oss lyckliga att hava sluppit ifrån Danmark". Men flertalet skåningar var positiva; det var heller ingen som påvisade det tämligen unika i att en erövrad provins reser statyer av sina erövrare, och dagen före invigningen tillrättavisade Skånska Dagbladet de danska pressorgan som "alldeles ogrundadt sökt framställa monumentet såsom en yttring för svensk chauvnism ... Då vi i morgon blotta våra hufvud för den i bronsen framträdande, väldiga herrskargestalten - 'Nordens ljungeld' såsom han en gång blifvit kallad - helsa vi honom såsom den konung, under hvars regeringstid landet återfick sin naturliga gräns åt söder och se i hans bild en maning till nu lefvande och efterkommande slägtled att sluta sig inom de råmärken naturen för oss utstakat". Lägg särskilt märke till ordet "återfick". På den gamla avrättningsplatsen - Stortorget, där skånska motståndsmän fått möta en skoningslös död - reste man den stora ryttarstatyn. På invigningsdagen noterade Skånska Dagbladet att det vajade svenska flaggor över de flesta husen vid huvudgatorna, "en del rätt kolossala", och man konstaterade också att det med "förmiddagens bantåg och ångbåtar följde massor af främlingar. Antalet af danska gäster torde dock ej varit större än föregående söndag och dess resande stälde mestadels sina steg direkt till utställningen, sedan festanordningarne å stortorget i förbigående tagits i skärskådande".
Avtäckelseceremonin inleddes med att apotekare Salomon Smith läste upp greve Carl Snoilskys kantat, där det bl a hette:
"Du Krigarfurste, som i bronsen glänser
På tyglad fåle här vid Sundets strand,
Naturen själf utstakat först de gränser,
Som med ditt svärd du bördat åt vårt land.
På Polens hed din seger skrefs i sanden,
Mot Selands ö du fåfängt sträckte handen;
När dig ett hitintill från ofvan nått;
Men svenskt är Skåne efter häfdens mening,
Och af eröfringen det vardt förening
Emellan hjärtan - ej på kartan blott."
Historikern Martin Weibull, en av initiativtagarna bakom statyn, hävdade i sin festskrift att Karl X Gustavs båda krig mot Danmark egentligen inte var exempel på svensk aggressivitet utan ett tidigt försök till nordisk enhetspolitik, och att "Tusenåriga band hade sprängts, men naturens gränser hade blifvit staternas." Argumenten om att Karl X Gustavs angrepp mot Danmark egentligen var nordisk integrationspolitik i 1600-talstappning och i synnerhet den svenska historieskrivningens käpphäst vad gäller erövringen av Skåneland, "de naturliga gränserna", klingade emellertid falskt i Danmark som vid den här tiden var hotat av Tyskland, och var fanns egentligen den "naturliga gränsen" i Slesvig-Holstein?
1909 väcktes förslag om att resa en replik i Stockholm av erövrarstatyn i Malmö. När man under föregående år firat 250-årsminnet av Roskildefreden med påkostade evenemang i den kungliga huvudstaden, hade man bl a inskaffat en kopia av Karl X Gustavs malmöstaty. Nu ville man att kopian skulle bytas ut mot ett beständigt material, men detta väckte stort ogillande i Skåne. Bl a ledde Sydsvenska Dagbladets Carl Herslow ett protestmöte i Malmö som samlade ett par tusen åhörare, där han vände sig mot planerna i Stockholm på att "ursurpera" eller "annektera" statyn över skåningarnas mest älskade kung, genom vilken de visade "för all världens folk och närmast för våra grannar" sin tacksamhet gentemot landsmannen Karl X Gustav, som gjort skåningen till svensk. Som avslutning vandrade mötesdeltagarna till Stortorget och erövrarstatyn, där man sjöng den svenska nationalsången och hurrade för Sverige. Förslaget om att göra en avstöpning av statyn förkastades också. Stockholm skaffade istället en egen Karl X Gustav-staty som restes där 1917. Så var allt frid och fröjd och ingen hade "ursurperat" eller "annekterat" något - åtminstone bortsett från mannen till vars ära stoden är rest.