[På svenska]
[På dansk]
Tyge Brahes anläggning Uranienborg på Hven i Öresund låg på öns högsta punkt med fri utsikt åt alla håll, mot såväl Skånes som Sjællands kuster.
Det danska adelsväldet på 1500- och 1600-talen var mycket olyckligt ur många hänseenden, men det hindrade inte att många adelsmän var stora fosterlandsvänner som bringade ära över sina namn. Somliga gav ett stort stöd till konsten och vetenskapen, t ex Arild Huitfeld som skrev Danmarkshistorien på det danska modersmålet "Danmarckis Rigis Krønicke", och skåningen Herluf Trolle (född på Lillö slott vid nuvarande Kristianstad), vilken ivrade för skolväsendet. Men Tycho Brahe får ändå anses som vårt största skånsk-danska namn bland de lärda.
Tycho Ottesen Brahe föddes 1546 på slottet Knutstorp (Knudstrup) nära Helsingborg, på Söderåsens sluttning mot söder. Dock uppfostrades han inte där, ty hans far Otte Brahe hade lovat sin barnlöse bror Jørgen Brahe, att om han fick en son skulle hans bror Jørgen, som var gift med Inger Okse (syster till den store statsmannen Peder Okse), få pågen som eget barn.
Därför uppfostrades Tycho Brahe på Tosterups slott nere på Österlen i sydöstra Skåne. Och kanske var det just på grund av att Tycho Brahe växte upp ensam och utan syskon och därför blev bortskämd av sina fosterföräldrar, som grundlade den hänsynslöshet som senare i livet skulle visa sig bli ödesdiger för honom. Vid sexton års åldes sändes han av sin farbror Jørgen till Leipzig för att studera juridik, och studierna fortsatte senare i Wittenberg, Rostock och Augsburg. Men det blev inte mycket juridik, istället kastade sig den unge Tycho över sitt favoritstudium, astronomin.
I Rostock blev den grälsjuke och envise Tycho Brahe ovän med en dansk landsman, vilket mynnade ut i en värjduell där Tycho förlorade sin näsa. Han gick därför resten av livet med en lösnäsa av silver och guld. Men den föll ofta av, så han fick alltid ha lim i fickan så att han kunde sätta fast den igen.
När fosterfadern Jørgen Brahe dött 1565, kom Tycho tillbaka till hemlandet och vistades mest hos sin morbror Sten Bille, länsman på Herrevadskloster. Nu kunde Tycho Brahe ägna sig helt åt stjärnforskningen och det var på Herrevadsklosters gårdsplan som han en höstkväll 1572 upptäckte en ny stjärna i Cassiopeia, vilket blev början till hans ryktbarhet. Han utgav 1573, med fjolårets observationer som underlag, en bok "De nova stella" (Om den nya stjärnan), vilken gjorde honom nästan världsberömd, och att landsmännen insåg hans ovanliga begåvning på det astronomiska området. Även kungen Frederik II fick upp ögonen för honom och kallade honom till att föreläsa vid Københavns Universitet och tilldelade honom 1576 ön Hven i Öresund på livstid där han kunde inrätta observatorium och laboratorium. Han byggde på denna ön Uranienborg och Stjerneborg med kupoler och torn och höll här som en vetenskapens furste sitt hov och tog emot kungar och drottningar och berömda vetenskapsmän. Anläggningen som låg på en öppen kulle på öns högsta punkt, var omgiven av blomsterrabatter och fruktträdgårdar, och byggdes efter mönster från arkitekten Palladios Villa Rotonda vid Vicenza.

Kung Jacob av Skottland besökte Tycho Brahe på Hven den 20 mars 1590.
Tycho Brahe anlade också en egen mekanisk verkstad, ett glasblåseri, apotek, pappersmölla, boktryckeri och bokbinderi, och blev således Skånelands förste boktryckare. Pappersbruket flyttades senare till Klippan. Ett stort antal studerande uppehöll sig också på Hven och utbildade sig. Här bodde Tycho Brahe i 20 år, och som värdinna på slottet satt Kirstine Barbara, en bonddotter, prästdotter eller tjänsteflicka - härom tvistar de lärde - med vilken Tycho Brahe var gift och fick åtta barn med, något som hans adliga släkt förfasade sig över. De ville inte erkänna äktenskapet och på flera släkktavlor betecknas Tycho Brahe som ogift.
Men i sitt förhållande till bönder och underlydande var han egenmäktig, hård och hänsynslös. Det fängelse som fanns på Hven lät han ofta vara befolkat. När kung Frederik II dog 1588 förlorade han också sin trofaste beskyddare. Avundsmäns intriger gjorde att han snart kom i onåd hos den nye kungen Christian IV och förlorade efter hand det ekonomiska stöd han så länge åtnjutit. 1597 tvingades han lämna Hven, och slutade sitt liv i landsflykt, i Prag. Han dog 1601 och ligger begravd tillsammans med sin hustru Kirstine i Teynkyrkan i Prag. Sin sorg och bitterhet hade han givit uttryck för i en elegi mot Danmark vars första versrader lyder:
Sig mig dog hvad var min Brøde
Da din Søn du bort at støde
Fra dit Hjerte nænne kan?
Har du glemt min Kærlighed:
Det var mig som monne bære
Op til stjernerne din Ære
Hele Himlen kan ju være
Vidne til min Sønlighed.

1592 besökte den blott 15-årige Christian IV Uraniborg. Redan fem år efter kungens besök uppstod mellan Tycho Brahe och kungen så stora oöverenskommelser att Tycho Brahe fick lämna Hven.
KÄLLOR
Ellen Rydelius "Skånska slott"
Hans Wåhlin "Boken om Skåne"
Jonny Ambrius "Skånes historia i årtal"
Folke Hellberg "Skånes historia"